Förändring av välfärden ur ett nordiskt perspektiv 2008

Förändring av välfärden ur ett nordiskt perspektiv 2008 -02 -07 5: e nationella konferensen för Fo. U-enheter inom hälso-och sjukvård och socialtjänst Collegium Linköping Tapio Salonen IVOSA tapio. salonen@vxu. se www. vxu. se

BNP-utvecklingen i Sverige per capita 1950 -2006. Index år 2000=100

HDI 2004 - Top 30 countries. 1. Norway 2. Iceland 3. Australia 4. Ireland 5. Sweden 6. Canada 7. Japan 8. United States 9. Switzerland 10. Netherlands 11. Finland 12. Luxembourg 13. Belgium 14. Austria 15. Denmark 16. France 17. Italy 18. United Kingdom 19. Spain 20. New Zealand 21. Germany 22. Hong Kong, China (SAR) 23. Israel 24. Greece 25. Singapore 26. Korea, Rep. of 27. Slovenia 28. Portugal 29. Cyprus 30. Czech Republic

Relative poverty rates at different income threshold mid 1990 s and 2000. 1995

Antal helårsekvivalenter i åldern 20 -64 med sociala ersättningar och bidrag 1990 -2006. .

The Child Poverty League Per cent of children living below national poverty line 2000 (> 50 % median income) Source: Figure 1 Child Poverty in Rich Countries 2005. UNICEF 2005.

Changes in Child Poverty Rates during the 1990 s. Source: Figure 2 Child Poverty in Rich Countries 2005. UNICEF 2005.

Public Social Expenditure As percentage of GDP, 2001. source: OECD Factbook 2006 29, 8

Medianinkomst per k. e. 1995 – 2005 i Sverige. I 2005 års priser Index 1995 = 100 Källa: SCB: s inkomstfördelningsundersökning 2005

Andel personer 20 år - i Sverige som definieras som ekonomiskt fattiga enligt EU-definition 1991 – 2005. Källa: SCB: s inkomstfördelningsundersökning 2005, tabell 20.

Unemployment in Nordic countries 1990 – 2005. As percentage of total labour force. Source: OECD (2007) Employment Outlook.

Total Labour market expenditures in Nordic countries 1990 – 2005. Source: OECD (2007) Employment Outlook.

Active labour market expenditures in Nordic countries 1990 – 2005. Source: OECD (2007) Employment Outlook.

Active Labour Market Expenditures in Nordic Countries 1990 – 2005. As percentage of total Labour Market Expenditures. Source: OECD (2007) Employment Outlook.

Total Labour market expenditures in relation to unemployed persons in Nordic countries 1990 – 2005. Source: OECD (2007) Employment Outlook.

Norden – ett ”aktivt hörn” bland europeiska välfärdsstater. • Lång tradition av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och socialpolitiska arrangemang. • Betoning på lönearbete som grundläggande förutsättning för ekonomiska ersättningar. • Både ”piska” och ”morot” – betoning på både rättigheter och skyldigheter. • Skillnader mellan de nordiska länderna.

Arbetslinjens renässans i de nordiska länderna. • Från en passiv till aktiv politik • Från bidragslinje till arbetslinje • Omtolkning av medborgares rättigheter och skyldigheter

Policyskifte i arbetsmarknadspolitiken i Sverige sedan 1990 -talets början. En allt mer tudelad arbetsmarknad: Etablerade arbetslösa (läs: kvalificerade i arbetslöshetsförsäkringen) hanteras genom den statliga arbetsmarknadspolitiken Oetablerade arbetslösa (läs: arbetslösa med socialbidrag) i ökad omfattning hänvisas till kommunala arbetsmarknadsåtgärder

Gemensamma nordiska drag aktiveringspolitiken. 1. Medborgarskapets förändrade status 2. Kommunala aktiveringssystem 3. En individualiserad arbetslinje 4. Nya organisationslösningar för att aktivera arbetslösa Källa: Johansson 2006

Trend med samorganisering av välfärdstjänster i de nordiska länderna • Minska arbetslöshet och bryta utanförskap – Undvika att medborgare faller mellan stolarna – Förstärka arbetslinjen i myndighetskulturer • Mer effektiva myndigheter – Skapa en mer rationell myndighetsorganisation – Utnyttja gemensam/särskiljande specialistkompetens i myndigheter • Bättre tillgänglighet och service – Kostnadseffektivitet – Lokal tillgänglighet – Förbättrad kvalitet i välfärdstjänster Källa: Johansson 2006

Samorganisering i de andra nordiska länderna • Finland (Labour Force Service Centre, LAFOS) – Arbetsförmedlingar kvarstår med traditionell service, målgrupper och funktioner – Delar av arbetsförmedling samorganiserad med kommunal socialtjänst och hälsoenheter för att arbeta med intensivt med nya målgrupper och med nya metoder • Danmark (Jobcentra) – Arbetsförmedling och kommunernas aktiveringsenheter slås samman i en ny gemensam organisation – Vissa funktioner och enheter alltjämt ”utanför” • Norge (Ny arbeids- og velferdsforvaltning, NAV) – Omfattande reform av stora delar av välfärdssstatens myndighetsstruktur – Samorganisering av FK (Trygde etat), AF (A-etat) och – vid avtal – kommunens socialtjänst Källa: Johansson 2006

Målgrupper vid samorganisering • Finland – de längst bort från arbetsmarknaden – En av AF utvald grupp med omfattande arbetsmarknadsproblem och sociala problem – Endast en liten del av arbetssökande 10 – 15 % • Danmark – de som är job-ready – Arbetar med de som kan ta arbete direkt, försäkrade och oförsäkrade, övriga till kommunal socialtjänst – En stor del av de som är arbetssökande • Norge – en gemensam myndighet för alla medborgare – Alla användare av välfärdsstaten, vid lokala avtal även socialtjänstens klienter Källa: Johansson 2006

Vad händer med en samorganisering av välfärdstjänster (1) • Reformprocesser och reforminitiativ – Statligt styrda verksamheter (NAV) eller förankrade i kommunalt självbestämmande och lokala modeller • Myndighetssamverkan – Arbetsförmedlingen (målorienterad), försäkringskassan (regelstyrd) och socialtjänst (behovsorienterad) – Samverkan efter lokala förutsättningar (LAFOS), nationella modeller (NAV) eller med privata aktörer (Job Centre) • Brukarperspektiv på samorganisering – Medverkan, inflytande och legitimitet? Källa: Johansson 2006

Vad händer med en samorganisering av välfärdstjänster (2) • Professionella roller och samorganiserade tjänster – Arbetsförmedlare (förmedlarroll), försäkringskassan (regelkontrollant) och socialsekreterare (hjälproll) – Professionella kulturer och roller – sammansmältning, samarbete och/eller konflikt • Samorganisering och arbetsmarknadseffekter – Kortare arbetslöshet och sjukskrivningstider? – Kommer de ”långt bort från arbetsmarknaden” närmare reguljärt arbete? Källa: Johansson 2006