Den patristiska tiden C 100 -450 e

Den patristiska tiden § C. 100 -450 e. kr § P. syftar på både tidsperioden och de tankegångar som föds § Den tidiga kristendomen såg sig som en fortsättning av judendomen – naturlig geografisk koppling till Palestina/Israel och Jerusalem § Dock snabb spridning

Den patristiska tiden § Vid slutet av första århundradet var kristendomen känd i hela östra medelhavsområdet och också i Rom § Olika utveckling i väst och öst – Språkligt: latin – grekiska – Stilistiskt och fantasimässigt – Förhållning till filosofi och skriften – Tertullianus: ”vad har Aten att göra med Jersulaem? ”

Den patristiska tiden § Från början utvecklas 3 viktiga centra för teologin: – Alexandria, egen stil med mycket platonism, Clemens c. 150 -215 och Origenes c. 185 -254 – Antiokia med Kappadocien, Kappadociska fäderna ( Baslilius den store d. 379, Gregorius av Nyssa d. 394 och Gregorius av Nazians d. c. 390) samt Antiokia : Diodarus av Tarsus (d. 394), Theodoretus av Mopsuestia (d. 428) och Johannes Chrysostomus (d. 407) – Nordvästra Afrika, särskilt området i dagens Algeriet med städer som Kartago och Hippo (väst), Tetullianus f. c. 150 och Augustinus (354 -430)

Den patristiska tiden § Andra viktiga teologiska centra, men inte lika viktiga: Jerusalem, Rom, Milan, Konstantinopel – http: //ccat. sas. upenn. edu/rs/maps/1/map. html § På det stora hela den mest kreativa teologiska tiden: 1600 -tals teolog beskrev kyrna med att säga: att den ortodoxa kyrkan bygger på: – En Gud, 2 testamenten, 3 bekännelser, 4 evangelier och 5 första århundradena i den kristna historien

Den patristiska tiden § § § Teologisk utveckling: Tidiga kyrkan: relationen till judendomen 100 -talet: snabb spridning och komfrontationen kom därför att naturligt bli att presentera och försvara den kristna tron inför en stundtals kritisk och våldsam omgivning – kristen apologetik (Justinus Martyren)

Den patristiska tiden § 200 -talet: § Fanns inte tid och möjlighet att fördjupa det egna kristna tänkandet – den teologiska debatten kunde inte börja förrän man försäkrat sig om att man var vid liv… § Trots allt fanns lite utrymme för teologisk fördjupning: mest kända: Irenaeus i väst (c. 130 -200) och Origines i öst (185 -254)

Den patristiska tiden § 300 -talet: Stabilisering § Kejsar Konstantin (306 -337) bestämmer sig för att den kristna religionen inte skall förföljas eller förbjudas, snarare uppmuntras. T. ex. 321 införs söndagen som allmän helgdag § Med undantag från en kort osäkerhetsperiod på 360 -talet kunde kyrkan nu krypa ur sina gömställen och bli en allmän angelägenhet i det romerska imperiet

Den patristiska tiden § Teologiska och främst dogmatiska frågor fick ett värde som angick hela världen – top news § Tiden från c. 310 -451 kan därför ses som den tidiga kyrkans gyllene tidsperiod då en mängd centrala dogmatiska frågor ställs, debatteras och avgörs – spänningarna finns nu inom kyrkan!

Den patristiska tiden § Centrala teologiska frågor § 1) Kanoniseringen av bibeln – utgångspunkten var att teologin har sin grund i skiften, men hur? – en kanoniseringsprocess – vilka böcker skulle anses vara kanoniska? – Irenaeus tid: 4 evangelier, vid slutet av andra århundradet: evangelierna, Apg. och breven, Clemens av Alexandria godtog 14 Paulis-brev och uppenbarelseboken, – så småningom kom man till samförstånd om de 27 böcker som nu ingår i vårt NT (367)

Den patristiska tiden § Skillnader i syn på Kanon: – Visa delar av den kristna kyrkan erkände brev som apostoliska som INTE finns med mera (I. Clemensbrevet och Didache – Västkyrkan osäker om Herbeerbrevet, Östkyrkan osäker på uppenbarelseboken. I många skriftlistor saknas 4 mindre brev (2 pet. , 2 och 3 joh. och Judas brev – Se bilaga

Den patristiska tiden § 2) Traditionens betydelse – Traditionens betydelse blev framför allt stor i kyrkans kamp mot den s. k. gnosticismen – Hur tolka Bibeln? (tidig hermeneutik) – Tolkning utifrån traditionen och ’Regula fidei’ som sammafattning av tron (Ireneaus) – innefatta ”en traditionell tolkning av den heliga skriften” och ”en traditionell presentation av den kristna tron” – särskilt viktigt att biskoparna uppräthåller denna tradition

Den patristiska tiden § Tertullianus har en liknande traditionsförståelse som Iranaeus, men med olika argument: T. menar att skriften kan läsas klart och tydligt givet att man beaktar skriftens helhet (Hermenautik). Det oaktat finns det ställen som inte är så klara och kan leda till missförstånd – därför kan en heretiker få skriften att säga nästan vad som helst. Av denna orsak är det viktigt att ha en tolkningstradition att falla tillbaka på – en tolkningstradition inom kyrkan och dess praxis

Den patristiska tiden § 3) Fastställandet av de ekumeniska trosbekännelserna – under den patristiska perioden var de 2 olika trosbekännelser som kom att bli allmänt accepterade som ett samlande, kortfattat uttryck för den kristna tron – den apostoliska trosbekännelsen – kortare, indelad i 3 partier – och den Nicenska trosbekännelsen (Niceno. Konstantinipolitanska) – längre med tillägg i kristologin och den heliges andes verk

Den patristiska tiden § bakgrunden till dessa credon hänför sig till behovet av en lämplig sammanfattning av den kristna tron i offentliga tillfällen – vanligen i samband med dop § dop av nyomvända oftast på påskdagen, varvid fastetiden var en förberedelse och undervisningstid (skriftskola) – vid den tillställningen hade man en offentlig deklaration av och hängivenhetslöfte till tron § Trosbekännelser var det första centrala steget i strävanden att nå dogmatisk koncensus kring den kristna tron

Den patristiska tiden § 4) Det kristologiska problemet – Två naturs läran – Kristologi och treeninghetslära – Vid år 325 hade man kommit till att Kristus var av samma väsen som Gud (Homoousios) – av samma substans, vilket innebar att man dels utvecklade en intellektuell dimension av den andliga betydelsen av Kristus och dels ett slags försvar mot alltför förenklade gudsföreställningar – Hela gudsföreställningen måste omformuleras

Den patristiska tiden § De kristologiska debatterna fördes för det mesta inom östkyrkan inom det östra medelhavsområdet – på grekiska, vilket också medförde att diskussionen rätt långt är präglad av grekisk-filosofiska, Platonska, föreställningar och begrepp.

Den patristiska tiden § 2 skolbildningar: – A) I den s. k. Alexandrinska skolan tenderade man att lägga betoningen på Kristi gudomlighet. Gudomlighetsaspekten tolkades ofta utifrån inkarnationstanken – julen viktig – B) Antiokenska skolan, som tenderade att lägga betoningen vid Kristi mänskliga sida § Det som då kom i fokus var kristus som den sanna människan och som det moraliska föredömet

Den patristiska tiden § 2 stora debatter: – A) Den Arianska debatten på 300 -talet anses allmänt vara den debatt som varit av största betydelse för den kristna dogmbildningen § Arius – Athanasius (Soteriologin i centrum) – B) Den s. k. Apollonariska debatten – Två –natursläran har således sin givna bakgrund i soteriologin – Denna lära fastslogs vid det första ekumeniska konciliet i Nicea 325 – konciliet var sammakallat av Konstantinus, den första kejsaren som gynnade den kristna religionen – Det fjärde ekumeniska konciliet i Kalcedon 451 bekräftade sedan Nicea-mötets beslut samtidigt som man tog upp nya kristologiska stridigheter

Den patristiska tiden § 5) Treenighetslärans utveckling – Treeninghet som följd av tvånatursläran – De kristologiska striderna utmynnade i att Jesus jämställdes med Gud fadern. Den heliga andens gudomlighet började uttryckas efter detta främst av Athanasius (aktiv också här) och Basilius den Store från Cesarea ( en av de kappadociska fäderna)

Den patristiska tiden § 2 Skolbildningar: – Den östra kyrkans position som utvecklades av de Kappadociska fäderna och som fortfarande har stor betydelse för hur teologin är utformad i den grekiska och ryska ortodoxa kyrkan § Betoningarna låg mest på de olika sätt som man erfar de olika gudomliga personernas verkningar – västkyrkans position som främst utvecklades av Augustinus § Augistinus betoning låg mera i att förstå enheten i gudomens 3 personer och utgångspunkten var den gudomliga kärleken och dess betydelse för vår förståelse av guds treenighet

Den patristiska tiden § 6) Läran om kyrkan – ecklesiologin § Först: om hur man skall förstå kyrkans väsen och närmare bestämt hur man skall förstå kyrkans helighet § Bakgrund i förföljelserna av de kristna under Diocletianus § Donatismen och Augustinus: De heligas gemenskap eller blandning? § Augustinus sakramentssyn: Guds nåd och förlåtelse verkar oberoende om sakramentsförvaltaren är syndig eller helig

Den patristiska tiden § Donatist-striden var den första i kyrkans teologiska utveckling som närmare tog sig an ecklesiologiska frågor och sakramentsfrågor § Följande gång liknande frågor blir aktuella i teologins historia är under reformationstiden på 1500 -talet (Naturligt för Luther att anknyta till Augustinus!)

Den patristiska tiden § § § 7) Läran om nåden Hör helt hemma i västkyrkans diskussion Pelagius angrepp mot morallösheten – P. började kraftigt argumentera för tydligare moralisk ansvar bland de kristna, för kontinuerlig helgelse och självförbättring i ljuset av GT: s lära och Kristi exempel – Pelagianismen kom att förstås som en religion som betonar den mänskliga autonomin eller självbestämmandet och som ser människan som delaktig i frälsningsförståelse

Den patristiska tiden § Augustinus försvar: – Augustinus vände sig mot både synen på nådens plats i kristendomen och människans möjliga delaktighet i frälsningsfrågan. Han betonade i stället för en fri vilja hos människan att människan är bunden vid en vilja som för henne bort från Gud och in på det onda – Anknyter igen till soteriologin – Syndafallet stor betydelse - arvsynd – Frälsning genom Guds nåd – Guds fräslningsplan – A. ger en helhet av synd (hamartologi) – frälsnings (soteriologi) och rättfärdiggörelse – Nåden är Guds kärleksuttryck som vi inte kan göra oss förtjänta av med egna ansträngningar – frälsningens initiativ kommer således från utanför människan

Den patristiska tiden § I bakgrunden 2 olika människosyner: – För A. är människan svag, fallen och syndfull – för Pelagius är människan autonom och självtillräcklig – För A. är människan helt beroende av Guds godhet – för P. är Gud ett indicium på vad som mäste göras för frälsningen, men initiativet och ansvaret sätts på människan själv – Augustinius’ synsätt ledde honom också till läran om predestinationen – när allt är beroende av Gud har han också förutbestämt vissa till undergång – Vid konciliet i Karthago 418 beslöt kyrkan att följa Augustinus position och man fördömde Pelagius position kompromisslöst som heretisk